När går man över gränsen och fuskar? När det är värt det planerade resultatet.

När jag var student på MDH så uppmanades vi att skriva “fusklappar” till en tenta. Vi häpnade tills lektorn senare avslöjade att det var en bra plan. Vi skulle försöka filtrera och extrahera rätt information som vi trodde skulle komma med på tentan. Till slut så fick vi lämna in “fusklapparna” och prata om vad som var kärnan och syftet med kursen.

Media har återigen uppmärksammat fusket då det har skett en ökning av avstängningar till följd av att några tog den uppenbara risken.
www.SverigesRadio.se Allt fler fuskande studenter stängs av.
www.svd.se Över 500 fuskande elever avstängda.
Man använder bl.a. www.urkund.se för att jämföra inlämnade arbeten.
Studentliv skriver om “jakten på fusket”. Det fler sätt att fuska på än du vet.
Karolinska Institutet har bra handböcker om fusk och informerar sin personal om detsamma.
Flashback har många trådar om t.ex. Urkund och hur man kan slinka igenom.

*NOTERINGAR av Percontor
Att fuska betyder att man valt att försöka ändra på reglerna utan att ange tilltaget. Oftast jämförs den som fuskar med andra eller med ett regelverk som t.ex. betyg. Att fuska är bara dåligt om man är en ond person, tycker ni. Men det finns fler sätt att fuska på som gör att man skaffar sig fördelar på andras bekostnad. Insideraffärer är en styggelse inom aktiemarknaden., så länge den inte uppdagas. Man kan ha goda intentioner att förändra spelreglerna. Så länge de flesta accepterar argumenten som framförs så verkar allt ok. Det tidigare gäller endast om “de flesta” inte ser vad som egentligen händer. En otrohetsaffär är ett exempel på detta.

Jag har kunnat analysera att anledningen till nya kontakter mellan två personer var, från början, helt affärsmässiga. Intentionen var att göra affärer, men någonstans i processen hände något som förändrade spelreglerna. Dessa nya spelregler gäller då bara de två som spelar ett eget spel. Alla andra som ser spelet tror att man fortfarande gör affärer, vilket brukar vara det vanliga. Det finns då en parallell process som startats av de inblandade där man inte vill ha någon insyn från de övriga. Då uppstår frågan hos mig: När började man fuska? När gick båda över gränsen?

Detta kan vara hur komplicerat som helst. Ibland säger det bara “klick”. Ibland måste en av deltagarna tjata till sig ett resultat. I ALLA fall har man ändå gått över gränsen, båda två, och det gäller INNAN man går till praktisk handling. Visst är man otrogen i sinnet innan man agerar. Däremot kan man klara sig från straff om ingen kommer på tilltaget. Botgöringen finns ändå kvar. Visst kan man fantisera på egen hand utan att försöka ändra spelreglerna. Det har vi alla gjort på något sätt. Även om det bara är en profil på TV eller dylikt. Harmlöst, eller?

Det finns varianter på dödssynder och enligt mig så är svek en av de största. Tillit och kärlek som försummas och trampas på kan starta krig på olika nivåer och av varierande dignitet.

De som jag arbetar mot i fall, där företag ber mig samla in bevis, har en svaghet som jag vill förstå. Det kan då leda till att företaget vill göra upp och faktiskt behålla den anställda när båda förstår den spelplan som gäller. (Efter visst beivrande) Som oftast är gränsen nådd då förövaren passerar densamma. Du kan aldrig vara “lite” otrogen. Illojalitet bär en unken lukt av dualism hos den som tror sig göra det mesta av sin situation. Om man är en riskmedveten person så är valen ofta ganska enkla. Om man arbetar med hög risk så är man antingen kriminell eller polis. Vad är du?

Vem stjäl från sina egna? De som kan!

En trygg chef löser problem.
En otrygg chef skapar problem.
Två otrygga chefer behöver bekräftelse.
Vad bekräftar bättre än stora beslut och snabba pengar. När cheferna inte lyckas få igenom sina beslut den rätta vägen tar besluten några extra vändor och man låter sig leva i tro att man löser ett problem. I Göteborg fanns det säkert mer av allt som gör fel personer i fel ställning till en chef med riktigt dåliga beslut. Riktigt stora beslut som är dåliga blir riktigt kostsamma. Både för “företaget” och de inblandade personerna.

Speciellt i byggbranschen är det viktigt med att hålla ingångna avtal. För att göra stora avtal med t.ex. en kommun, behöver det finnas en upphandling. Vi vet att upphandlingar är knepigt och kan sluta med rättegång i en tvist.

*NOTERINGAR av Percontor
I ett mellanstort företag är det förtroendet för de egna anställda som håller företaget rullande. Då det finns en eller flera illojala anställda som verkar mot företagets förtroende skapar det lika stora eller större problem än i ett stort företag.

Jag arbetar med ledningar som vill stävja problem i sin linda då de ser direkt vad det kan leda till om de låter illojaliteten hållas. Det är inte så enkelt att säga åt någon att sluta vara illojal. Jag vet att ledningen måste veta VAD och HUR innan de kan ta tag i problemet och lösa alla knutar. Min roll är ofta att samla in fakta och tillsammans med ledningen analysera förslag på lösningar. Sedan är det bara att aktivera planen och gå från Parera till Agera.

-Det är bättre att ha större kontroll på bekostnad av medarbetares nöjdhet än att tappa förtroende inom företaget pga dålig kontroll.

Du får varken skvallra eller snoka…på mitt företag.

Det är din rätt att skvallra.
Det är även din rätt att snoka.
Enligt lagen får du göra både och…

Men du får inte göra det på fel ställe i organisationen.
Jobbar du t.ex. på ett sjukhus och vill skvallra om något felaktig till t.ex. en tidning. Då är det grönt.
Den som sedan frågar dig om det var du som skvallrade och vill att du ändrar eller tar tillbaka… Då är det RÖTT!
Exempel från Dagens Juridik
Exempel från journalisten.se
Ett par till från journalistförbundets sajt
Bra förklarat av Ung Media

Är Wikileaks rätt sätt att skvallra?
Kanske. Det är på gränsen till spioneri OM det är kvalificerat hemliga uppgifter. (Vilket vore konstigt då dessa uppgifter inte borde gå att få tillgång till) Dessutom rör organisationen upp lite rök och damm och …annat. Artikel från Computer Sweden.
I övrigt tycker jag att det är mer rätt än fel men någon får alltid betala dyrt.
SverigesRadio.se har en liknande “affärsidé”, RadioLeaks. Jag undrar ibland om journalister inte vill eller hinner göra sitt jobb.

*NOTERINGAR av Percontor
Jag arbetar ibland med personer som vill ta reda på mer än vad som är ett möjligt fel. I vissa fall handlar det om “företag” där en mellanchef vill vara på den säkra sidan innan personen anonymt går till media. Personen vill inte blanda in en journalist med risken att det blir rubriker eller fel perspektiv pga dåligt underlag. När det är dags att berätta om problemet till massmedia så har man torrt på fötterna. Då har jag alltid pratat med personen om varför och att “företagets” ointresse av att lösa felet överskuggar viljan att låta det vara kvar, internt.

Jag ser till att samla in fakta och sedan sopa rent i spåren där personen kan spåras.
-Har jag rätt till det? Ja, så länge jag inte går över gränsen till vad “företaget” anser vara olagligt. Det är inte värt risken. Jag är ett verktyg, ett PrivateLeaks.

Mejl till kropp & själ, sr.se

Hej Ulrika
/och ni andra i redaktionen.

Ni gör ett mycket trevligt program och jag brukar lyssna direkt men även på webben då jag kan. Det är skönt att ni är ganska avslappnade :-)

-

Jag arbetar som privatdetektiv sedan en tid tillbaka, läs 2008. Jag löser problem av olika slag. Mitt intresse för människor i allmänhet och vad det gör och varför, har i synnerhet gjort mig till en människokännare.

-

Akademiker? Jovisst, officers- och lärarutbildning. Under och efter dessa utbildningar har jag lärt mig att det är den magiska händelsen “när poletten ramlar ner” som gäller. Du kan, som många andra, suga in och lära dig en massa saker. Om du sen inte praktiserar detta och slutligen konfronteras av problem så kommer du aldrig att inse att dessa fakta kan leda till kunskap. Fakta+förståelse+tid=kunskap skulle man kunna påstå. Platon har också rätt. Jag tror även att instinkt och magkänsla är viktig i företeelsen kunskap.

-

Som instruktör på Army Fitness Eskilstuna arbetar jag med Gruppen och individen i en Grupp.

När jag arbetar som Personlig tränare så tenderar det mest att handla om att vilja förändra och komma ur sina dåliga rutiner.

Då jag konsultar som Head Hunter åt en rekryteringsfirma har jag ofta nytta av allt ovan.

-

Om vår personlighet kan jag inte påstå mycket. Däremot om en individs personlighet. Den är alltid unik. Det finns något religiöst över en gemensam personlighet som t.ex. Jesus. I min uppfattning uppdiktad fast ganska verklig. Därav problemet. När det är fler än individen som har åsikter om hur den tänker så har förmodligen de flesta mer fel än rätt.

-

En persons identitet är lika viktig som personligheten. Jag tycket att de är speglingar av samma sak. Själen eller vad ni väljer att kalla den. Något som både inrymmer kropp, tanke och alla de förmågor som gör en människa till det den är…och kanske gör.

-

Ok, till saken:

-När jag arbetar med människor så vill jag ta reda på vad de egentligen vill ha hjälp med. Därför försöker jag se förbi deras fasader och orientera bland personens ickefrågor. Då kan det vara så att personen som vill ha min hjälp kommer fram till något annat än den ursprungligen ville få hjälp med.

Ex. en person vill ha bättre kondition och minska i vikt. Det har ibland slutat med att de tar tag i sin egen familj så att de själva kan ta hand om sin egen situation.

-

Personlighet är något som media idag förstärker till den milda grad att allt baseras på en lögn. Lögnen är baserad på vad folk tror sig vilja känna, se och vara med om. Det är ofta en illusion. När de märker detta så ramlar folk ofta in i sin skapta personlighet och försöker vara något de kan identifiera sig med. Det kan lyckas och gå bra beroende på vem eller vad de lever upp till och lever in sig i. Likt en cyniker så tror jag dock att vi mest återspeglar vad vi tror att andra vill se.

-

En “riktig” personlighet är något som redan finns inom oss och utvecklas av det vi är med om. Att vara nära sig själv men samtidigt tillsammans med andra. Jag tror inte på en gud eller annat religiöst och kanske dogmatiskt. Däremot tror jag att vi är “gud” i oss själva. Med Vi menar jag alla och envar. Men…jag tycker inte om att blanda in gud.

Bra va!

-

Kan du ändra på din personlighet?

Självklart! Vad vill du åstadkomma? Du är den du är och har blivit genom de val och händelser du har varit med om. Du är också den du behöver vara genom att ta på dig en roll då det krävs av dig. Du kan inte bara vara den du är i den värld vi t.ex. i Sverige lever i. Då kommer du bli ansedd att vara knepig och sedan utstött…eller kanske inte.

-

Personligheten är inte du, läs ditt innersta Jag. Du skapar den personlighet som du behöver för att överleva.

-

Du är den du är bara med dig själv. Alla andra får en filtrerad bild av ditt rätta jag. Den bilden har du förhoppningsvis lyckats med…så de andra kan förstå din härliga personlighet.

-

Varför frågar ni om personlighet?

-Varför ställer sig inte folk frågan, Vad kan jag göra för dig?

Området som kallas Afghanistan är inte enat. Självklart inte!

Ni som oroar er för att landet i öster föder terrorister kan sluta oroa er. Ni ska vara vettskrämda! Om ni vill förändra läget så måste ni först sätta er in i sakens natur och den onaturliga situationen i det naturliga området där civilisationens vagga finns. Jag påstår att det bara kommer att bli värre så länge vi finns på plats av fel orsaker.

Ni måste förstå historien för att kunna se framtiden. Eller som Aristoteles sade (en):
“If you would understand anything, observe its beginning and its development”
Aristoteles anges som lärare till Alexander den store. Alexander levde på 300-talet och härskade över ett område som sträckte sig från medelhavet till Indiska oceanen.
Denna härskare var en av de som hade området kring Hindu Kush i sitt våld.
Vissa påstår att en del av det södra området är en av platserna där världens första civilisationer grundades.

Alexander var inte den första härskaren. Han var heller inte den sista. Jag klarar inte av att redovisa dessa utan hänvisar till följande referenser:
www.sakerhetspolitik.se 
Svenska Afghanistankommittén
CIA The World Fact Book
www.guardian.co.uk
Wikipedia.com
www.bbc.com

*NOTERINGAR av Percontor
(Min inställning inför nya uppdrag är att jag måste “veta mer” om orsakr än mina uppdragsgivare. Därför behöver jag alltid läsa på från flera perspektiv. Det gör att jag kan utesluta ologiska, felaktiga och påhittade fakta. Då är det mest sanning kvar att utreda.)
-Det jag vill skriva är att de klaner som egentligen härskar i området kring Hindu Kush är framvuxna ur historiens vingslag. De kan leva gott på naturen och skydda sig mot den samma. Den skulle kunna klara sig väl mot oss andra och våra tilltag. Vi som exploaterar detta område har bara ett skäl att stanna kvar. Pengar och makt, i den ordningen. Därför ser klanledarna att det finns makt i de pengar som kan flöda genom deras händer.

De som är kvar efter alla krig och försök att härska över dessa kan inget annat än skydda sig. Då går det inte att samla alla under en regerings paraply. Hur ska det gå till när ingen, hittills, kunna detta? Efter statens grundande 1747 tills självständigheten från Brittiska imperiet 1919 har många velat lägga beslag på folket men misslyckats. Om inte de senaste försöken efter britternas fatala expeditioner kunde kuva de starka klanerna så hur skulle dåvarande Sovjet, Talibaner eller USA kunna göra det?

Det lilla jag satt in mig i denna komplicerade fråga så har ett relativt enkelt problem blivit synligt. Vad är det man egentligen vill åt hos dessa folk? Lösningen på problemet är inte att låta dem vara utan att leda dem till att komma tillbaka till sin egen historia, inte någon annans. Gör de säkra på att det finns en framtid. Då kommer inte något opium säljas, inga vapen transportera och inga terrorister utbildas. Inbilla er inte att det är en Afghan som gör allt detta. Det är vi som invaderat dem som skapar agendan och leder utvecklingen hur idiotisk den än må vara.

Är jag banal, okunnig, omogen eller bara dum?
Idiot! Då har du inte öppnat dörren än…bara tittat på TV.

Världen är inte som den borde vara…

Händelser efter terrordåden den 11 september 2001 har slagit sönder den tillförsikt som fanns i världen. Jag hörde nyss Pierre Schori berätta om hur FN arbetat fram till den dagen. Läs ljudklipp från Sverigesradio.se här.

Världen är mindre säker och mer kontrollerad. Säkerheten är bredare och fokuserad. Misstankarna är större och mer riktad mot speciella målgrupper. Vi som lever i I-världen är påverkade på fler sätt än vi ofta vet. Många nya lagar ha drivits igenom just pga det stöd som finns i kölvattnet av och rädslan inför nästa angrepp.

*NOTERINGAR av Percontor
Lita på att det blir fler angrepp. Var kommer det att ske? Vad händer innan det sker? Det är upp till dig. Om du inte engagerar dig så kommer det som en överraskning. Jag har ögon, öron och sinnena öppna.

Mitt bästa tips är att följa bra reportrar och nyhetsförmedlingar. Sedan är det upp till dig att läsa in dig på statens firmor som ger god översyn.

Ungar blir mobbade, men vem ser vad som är orsaken?

Det har nog alltid förekommit att barn i olika åldrar har utsatts för mobbning. Ordet mobbning får mig att rysa då det innehåller mer skräck och fasa än många andra ord jag vet. Det finns även grader av djävulskap till och med i helvetet.

Skolverket har lämnat ett beslut i ett ärende där en anmälning rörde användandet av Social och emotionell träning (SET) Läs om det på Skolverket PDF
SET enligt Birgitta Kimber
SET enligt Socialstyrelsen

Jag ämnar inte förtydliga de andra typer av insatser som gör på skolor där man tar in andra program än de skolor är lagstadgade att ha i egen regi.

Tidigare har Skolrådet Annika Hjelm på Skolverket lämnat en rapport som visar att inga av de 8 metoder/arbetssätt som kan köpas till en skola för att arbeta mot problem som t.ex. mobbning. Ladda ner den rapporten (PDF) från Skolverket HÄR

Jag tror på lagen om Orsak och Verkan. Jag tror inte på att titta bort när något idiotiskt händer. Jag tror att vi människor fungerar på relativt likadant sätt. Därför kommer jag påstå följande:
(Baserat på att det inte handlar om enstaka fall och “normalt bråk” som ej återkommer)
1. Det är barnet som blir utsatt som är fullt medveten att den är utsatt.
2. Förövaren vill påvisa någon slags makt över en som blir utsatt.
3. Den utsatta känner oförmåga att svara mot förövaren.
4. Förövaren är inte alltid medveten om felet när den utsätter sitt offer.
5. 1-4 upprepas

NOTERINGAR av Percontor:
Det är vi som befinner oss i samma värld, samma hem, under samma fritid och samma skola som måste tolka de signaler som ALLTID finns i ovanstående påstående. Om vi inte ser signalerna så är det tyvärr något fel på oss som har det ansvaret. Då blir allt mycket värre väldigt snabbt. Om vi inte förstår att tolka de signaler som finns blir händelserna längre över tid tills någon annan tar över och sedan undervisar personen i fråga för att undvika feltolkningar igen.

Det är vi som ser och sedan agerar som har det ansvaret gentemot både den utsatte och förövaren. Att anmäla, utreda och förvalta.
-Anmäla till den det berör – Föräldrar i alla parter och plats/organisation där det hände.
-Utreda vad som hänt och reda ut vilken handling som ska ske…
-Förvalta kunskapen om att det inte händer igen. Genom uppmärksamhet och civilkurage.

Vem är det som ser orsaken till att någon blir så pass utsatt att det kommer förändra livet på den utsatte och förmodligen förstöra livet hos offret. Jag förstår om någon kallar förövaren offer men det leder till att det är någon annan som har missat förövarens historia i ett tidigare skede t.ex. en tydlig signal i förskoleklass och flertal fall hos “socialen”.

-Det är fortfarande vi som vuxna som håller i rodret till världens fartyg där barnen är besättning. Dit vi styr kommer barnen att gå i land och ta med sig det vi lastat.